Det fanns en tid i början, då vi dansade, jag och du

Då vi ömt höll om varann, inte krampaktigt som nu

Då jag var fri att springa, fast ändå stod jag kvar

Och vi var mycket visare, vi hade alla svar

Nu känner vi oss plundrade, på nåt vi aldrig haft

I en husvagn av krom och plast, där vi sitter fast



Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar

Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar



Vi köpte denna husvagn, för våra sista droppar hopp

Vi for utan att veta vart, bara att vi måste bort

Vi skulle söka oss ettt bättre liv, längs vägar utan slut

Men rastlösheten red oss, du blir bitter, jag blev sjuk

Nu står vi i vår slutna borg, utan några vänner

Och vi kanske inte ens, känner varandra längre



Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar

Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar



Jag tror att varje hjärta, nånstans har ett hem

Men vi rusar vilset runt, om och om igen

Men jag vet, vi hittar dit en gång

Och dessa hjul ska stanna, men om vi då har funnit nåt

Då har vi tappat något annat



Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar

Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar



Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar

Vägen, vägen låter oss längta

Men den far oss förbi, medan vi står och väntar