Han kom som en virvelvind, förklädd till en storm

Till den busshållsplats, där hon väntat så många gånger förr

Han sa: vart är du på väg?

Hon sa: vartsomhelst!

Han svara: jag vet var det e. kom till mitt obebodda hjärta och se!

Två ensamma själar bara föll i en famn 

De hade inget val, som gjorda för varann

Två sargade hjärtan va skulle de göra

Ingen kunde ana att de en gång skulle höra

Sången de spelar när filmen är slut

Lamporna tänds och publiken går ut

Långsamma toner som dom hört förut

Sången de spelar när filmen är slut



Med nerdragen rullgardin, jackade ur telefon

Och de sökte varann och dom rörde vid varandras sår

Båda med höften full av längtan och törst

Och för några månader försvann all smärta som de bar i sina bröst

Sen blev det vardagar som bara kom och gick

Inte visste de då att det va livet som dom fick

Och alla nätterna då det regnade bort

Framemot gryningen hördes en vilsen fagott

Sången de spelar när filmen är slut

Lamporna tänds och publiken går ut

Långsamma toner som dom hört förut

Sången de spelar när filmen är slut



Och ungen som skriker jämt. Vems tur är det nu?

Längs sömnlösa snårstigar kan en mänska så lätt bli ett djur

Vakna i vargtimman. Det enda de hör 

Är dånet från långtradarna på motorvägen strax utanför

Han säger: var är livet? vad har vi gjort?

Säg mig hur kunde vi bli så gamla så fort?

Den jag ser i spegeln kan inte va jag!

Måste vi slåss i veckor för att älska en dag?

Sången de spelar när filmen är slut

Lamporna tänds och publiken går ut

Långsamma toner som dom hört förut

Sången de spelar när filmen är slut