jag fann några bilder i en låda häromdan

två amoriner i en fotoautomat

vi drömde samma dröm, vi var ett oslagbart par

vår enda fiende var tyngdlagen som jämt höll oss kvar

det var en särskild sol som sken just den dan

vit och violett som en boll av cellofan

jag hade glömt det var söndag och tidig april

jag bar en glädje i bröstet som vägra ligga still



det fanns nåt okontrollerbart i hennes sätt

nåt som kunde kallas liv, något oförklätt

kanske var det skrattet, hennes eller jag

som ville glömma bort vem jag egentligen var

hennes händer kunde göra mej religös

jag var ett barn som bara vänta på att bli förlöst

hon sa jag är sotarns dotter, alla känner mej här

vi far nånstans där ingen vet vilka vi är

och visa mej nåt jag aldrig sett förut

jag vill fånga alla färgerna tills dom tar slut



jag har varit i marias kyrka

jag har varit där

längst där inne i marias kyrka

jag vet vem hon är



i en buss till allesandra där jag gått som barn

genom skogen, fläckar av snö låg kvar

stranden var öde som en gräns nånstans

några rostiga burkar bland drivved och sand

sjön höll andan, vi låg hon och jag

som solvarma djur på en sten när hon sa:

om du kan känna smärta då vet du att du finns

att du levt och älskat fast du ingenting minns



låt dina böner flyga fritt mot ingenstans

som en sång utan ord i en ljudlös dans

jag vet att varje väntan har ett mål

så lova mej att akta dina ögon blå

jag lova och svor, jag till och med sjöng

men mellan varje löfte ligger en lögn

jag har drömt att jag aldrig vaknat igen

och jag vet inte riktigt om jag vaknat än



jag har varit i marias kyrka

jag har varit där

längst där inne i marias kyrka

jag vet vem hon är



det förflutna kan huggas som en galen hund

gud ska veta jag försökte glömma varje stund

och när morgondan ännu bara var en dröm

och våra fotspår fanns kvar där vid sjön

hon sa: vi hade kännt varann en evighet

en evighet, det är en lång tid det

en evighet kan va en söndag i april

eller två ensamma männskor på en suddig bild



vissa böner når aldrig himmlen nån gång

dom bleknar bort i en pappkartong

jag ser på några bilder från en fotoautomat

och jag är glad att ändå fått känna hennes smak



jag har varit i marias kyrka

jag har varit där

längst där inne i marias kyrka

jag vet vem hon är