ska överge cirkusen 

för neutral mark 

för en helt ren sekund 

min själ söker uppehållstillstånd 

hos den som vågar vara 

fördomsfri en stund 



har nödlandat bland ursäkter 

men troligtvis bara av 

säkerhetsskäl 

skuldkänslorna har mist sin makt 

över mig 

och dom jag ville slå ihjäl 



en oplanerad riktning 

ett darrhänt ögonblick 

jag bara måste ha 

inget där jag minns med saknad 

ingen där som 

vill ha mig tillbaks 



mitt namn på hennes läppar 

som enda villkor 

för ett liv med innehåll 

en biljett till ingenting 

men en möjlighet för mig 

att färdas åt nått håll 



vill va lika fantastisk 

som en i mängden 

hålla mig på mattan 

och känna hur den svävar 

och gräset är så grönt 

att ja tar bägge sidorna 

ska fråga va dom arga vill 

prata om 

egentligen 



för mig handlar det om just idag 

om hennes fingrar 

hennes röst i min telefon 

att var någon jag står ut med 

att va någå jag inte bara flyr ifrån 



inte samma unga man nu 

ni vet vad jag menar 

ni vet vilka ni är 

och jag ville aldrig hata er 

eller mig själv 

och jag vet att ni hör det här 



har skickat in min ansökan 

till framtiden 

hon har satt mig i rörelse 

och hon säger: 

möjligtvis ett mindre avstånd 

mellan dig och mig 

möjlligtvis ett mindre avstånd 

till förändringen 

möjligtvis... 

alltså möjligtvis... 



och jag ska tro på henne 

tro på sånt 

som ingen vill bevisa