Det var nat i din rost som fick mig att soka trost
Det var nat i din storslagna styrka
Sa jag lamnade flocken och vandrade ensam med dig

Och det borde vart svart for ni holl mig sa hart
Men jag fick nagot annat att dyrka
Men ju langre jag kom desto narmare foljde ni mig

Men jag lamnade er for att se nagot mer
Men i morkret runt om mig blir ogonen fler
Dom viskar, folj med oss igen

Vargarna
Dom blir fler varje natt och dom gor mig besatt
Vargarna
Lockar mig till duell manen skiner ikvall
Vargarna
Dom kallar pa mig

Vaknar upp varje natt svettig av era skratt
Och min radsla sprids snabbt genom vinden
Ja min doft sipprar ut till en vantande, torstande flock

Sa jag kryper intill och det enda jag vill
Ar att vakna och omfamna solen
For det enda jag tror pa idag det ar sagner och skrock

Nar jag tog mitt beslut da begav vi oss ut
Men nu verkar det som varan resa ar slut
I morkret blir ogonen fler

Vargarna...

En morgon kan va valdigt tom som idag
Nar man vaknar ur drommen man alskar
Och du skulle, det var jag saker pa, ej komma hem

Det var nat i din rost som fick mig att soka trost
Men jag vet att ju langre jag vantar
Desto svarare blir det att finna gemenskap igen

Sa om du lyssnar en stund nar som manen ar rund
Kan du urskilja skallet fran mig nan sekund
Det enda som soker sig bort

Vargarna...