Framfor en dalig film sitter vi och konverserar
Om livet och om vadret i goda vanners lag
Vi pratar gamla minnen och om flickvanner vi haft
Men jag sager ingenting om kvinnan som gor mig sa svag

Du ar min baste van men jag kommer aldrig hem
Till dig och halsar pa for jag vet hur det kan ga
For dar sitter hon och ler och jag bonar och jag ber
Att dom blickar som hon ger, ar blickar som bara jag ser

For nar hon ler mot mig sa onskar jag att du vore dod min van
Men om hon kysste mig en enda gang for att sedan vanda hem
Sa skulle jag av skuld och skam lagga repet runt min hals
Och vanta pa ingenting alls

Vi dricker varsin ol och vi fortsatter att spraka
Om ingenting alls men vi pratar anda
Och efter nagra timmar nar berusningen tar vid
Sa sager du "Du ar nog fan den basta van som man kan fa"

Men det vill jag inte va det ar henne jag vill ha
Hon som ligger i din sang och vantar tills du kommer hem
Men hon bonar och hon ber hon vill ha ut nagonting mer
An vad hennes liv nu ger, men det ar ingenting du ser

Men nar hon ler mot mig...

Vi ar val blott ett sallskapsspel pa gudarnas bord
Men den som spelar med mig han forlorar nog
For det finns ingenting for mig att vinna har
Jag onskar bara att jag visste om hon ler mot alla man sa dar

Som hon ler mot mig...