Driver omkring här i Linné, jag söker nån sorts egen livskvalité
Ingen människa ser mig en dag som den här, känns det bra.
Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger nej.
Det är nu eller aldrig det är allt på ett kort.
Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.
Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få något gjort.

När ska jag leva mitt liv för mig? Göra dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå?
Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
Mitt liv för mig. För bara mig. Mitt liv för mig.

Det är nära att jag kör E20 norr, det är en stad i mitt hjärta av lycka och sorg
Men alla dom drömmar jag har finns ej där.
Jag måste ta en chans i mitt liv.
Måste ta det där tåget  innan det går förbi.
Men jag förblir passiv står kvar där jag är.
Fast jag sagt till mig själv; jag gör det jag svär.
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.

När ska jag leva mitt liv för mig? Göra dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå?
Så när kommer jag leva mitt liv för mig?

Så säg att du förstår mig.
Säg att du känner dig lika liten som jag.
Säg att du förstår mig och jag gör det idag.

När ska jag leva mitt liv för mig? Göra dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå.

Var det sant?
Jag måste börja tro på mig själv det är inte för sent för nånting så
när kommer jag leva mitt liv för mig, när ska jag våga vara mig själv
så kanske att jag lever mitt liv för mig.