Mikael Wiehe
Mikael Wiehe - En Sång Till Modet lyrics
Your rating:
Jag vakade ensam i natten i huset där mänskorna sov Där ute var sommaren gången och luften var kylig och rå En fågel flög in genom fönstret med vingarna röda av blod Och jag tog den i kupade händer som en duva som en duva Och jag tog den i kupade händer och huttrade till där jag stod Den kom som en jagad om natten en flykting från främmande land som en som har räddat sej undan när alla dom andra försvann Den kom med en doft utav rosor som någon har trampat itu och med ljus ifrån slocknade stjärnor som en duva som en duva Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor som någon har stampat till grus Men den som en gång har levat i frihet vill ut i det fria igen Och den som en gång har bli'tt jagad på flykten kommer alltid att drömma sej hem En fågel med stukade vingar har slagit sej ner i vårt hus med drömmarna röda av rosor och ögonen fyllda av ljus Jag vårdar den ömt som ett minne av nåt som jag aldrig har sett Och jag vet att min fågel ska flyga som en duva som en duva Och jag vet att min fågel ska flyga som en duva tillbaka igen