Vår far var tung och dyster, vår mor var sträng och vacker,
Vi hukade oss för hennes dagliga attacker.
Stäng ute världens onskedom, bli blind och döv och stum,
Om du äter för mycket blir du lång och tjock och dum.

Men åh, åh vad livet är trist, för en fjäril som aldrig får flyga.
Åh, klockan tickar, och tillsist blir vi vissna och gråa,
Är det det de hoppas på?

Vår dag var som ett schema, först måla och brodera,
Se på när far och mor åt frukost, sedan konversera.
En timme som två timmar schack, en timme promenad,
Och I schack fick han alltid vinna, men inte blev han glad.

Men åh, åh vad livet är tomt, att gå instängd och tassa och smyga.
Åh, sitta still och ta det lugnt, när jag älskar att snubbla
Liksom jorden snurrar runt.

Fredrika klippte mönster I mattan och gardinen,
Hon snattade I skafferiet, krossade porslinet.
Hon eldade med spetsnäsdukar och med klänningen,
Fick en örfil för det, men gjorde samma sak igen.

För åh, hela livet drar förbi, medan vi kvävs ihjäl här I huset.
Åh, frost och mögel inuti, och jag skakar mitt galler,
Och jag längtar att bli fri. Bli fri, bli fri, bli fri...