Jag går emellan Kungsgatans gråtunga hus
Jag är van vid denna atmosfär.
Jag är van att vara dränkt I aldrig sinande ljus
Det är därför som jag stannar här.

Igår var jag vid havet hörde fiskmåsarnas skrin
Kände doften av hav och av salt.
Men jag längtade hela tiden tillbaka från monotonin
Till doft av avgaser och nylagd asfalt.

Förra veckan var jag I skogen, där ingen mig hör
I en sal av grenar och bark.
Men att endast höra tystnaden det ger jag inget för
Jag vill ha rökmaskiner, fitta och knark.

Förra månaden var jag I fjällen, vinden lekte I mitt hår.
Bäckarna de porlade, snön gnistra vit. Nån sa:
"Titta vilken utsikt! Solen ned I väster går".
Jag höll för öronen och blunda, och längta tillbaka hit.

Jag har vart I Amazonas och sätt underbara ting
Jag har vart upp på Kilimanjaro, jag svär.
Jag har varit vid Grand Canyon men det gav mig ingenting
Det är därför som jag stannar här.

Och jag har varit vid Atlantis, jag har vart upp på Mt Everest topp
Jag har vart med om så långt mycket större äventyr än Göran Kropp
Jag har trotsat atmosfären, flugit runt månens iskalla ring
Jag har gråtit blod på stjärnor men det ger mig ingenting.

Imorrn ska jag till tvättstugan jag har bokat tid vid tolv.
Jag ska klä av mig naken ta en titt på vad jag är.
Så lägger jag mig på mage på dess skitiga kalla golv
Och jag tänker stanna där.