Det sa; stopp

Orden löpte som krokar genom min kropp

Jag satte eld på kartorna och breven, kysste sagorna farväl



Du sa; stopp

Muren restes och golvet öppnade sin famn

Jag gav min framtid till en snurrande kompass som sände mig iväg…



Så hörde du…

Det är jag som är bränderna i Paris

Det är jag som är skotten i Turin

Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig



Det är jag som är drömmen om Amerika

Det är jag som är arvet i Spanien

Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar…



Jag sa; stopp

Ändå hoppet och glömskan bröt sig ur mitt grepp

Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara jag



Jag bad; stopp

Ändå skulden och svärtan bröt sig in i mig

Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara rätt…



Så påminn mig;

Det är jag som är bränderna i Paris

Det är jag som är skotten i Turin

Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig



Jag är där när det smäller i Washington

Jag såg på när Stockholm gick upp i rök

Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar…



Så jag for tillbaks i tid och över ocean

Störtade sida upp och sida ner efter svar

Fann en kravlös vän i tystnaden och apatin

Satte mitt sista hopp att nå dig till en melodi

som lät ungefär såhär…