Rykande buskar på frostbiten äng,
vandrande renar på fjäll
Sjudande älvar i ödslig terräng
gör osalig ond själ till säll

Strövande genom den frodande lund,
mörkaste sinne man tömt
Rivande snår ger en givande stund,
vemod och vrede är glömt

Genskjuten skara av villebråd fly
flockar av rovlysten varg
Jagar för ungen som skyddad i ly
sover på bergssida karg

Slingrande stigar runt röse och vall
utmärker uråldrig led
Kan ej förändra sitt hävdvunna kall,
lyder till vanor och sed

Storslagna vyer från nordliga fjäll,
det brinner vid synviddens rand
Flammande skyar när dagen blir kväll,
skåda ett sagolikt land

Rykande eldar på lägerplats när
värme i köldgripen själ
I ränsel som vandrare mödosamt bär
ryms föda för ve och för väl

Friskaste rännilar följa mig där, likt
ekrar mot livscykelns nav
Porlande bäckar som otröttligt bär
yngel till väntande hav

Storslagna vyer från nordliga fjäll,
det brinner vid synviddens rand
Flammande skyar när dagen blir kväll,
skåda ett sagolikt land

Rykande buskar på frostbiten äng,
vandrande renar på fjäll
Sjudande älvar i ödslig terräng
gör osalig ond själ till säll

Rykande buskar i minnet finns kvar,
dväljes i drömmarnas skog
Finns där att lindra de sorgtunga dar,
vardagens strävsamma knog

Storslagna vyer från nordliga fjäll,
det brinner vid synviddens rand
Flammande skyar när dagen blir kväll,
skåda ett sagolikt land

Storslagna vyer från nordliga fjäll,
det brinner vid synviddens rand
Flammande skyar när dagen blir kväll,
skåda ett sagolikt land

Skåda ditt sagolika fosterland