lika som min värld kan rasa samman

lika som en låga brinner ut

vi tog ut den ena mot en annan

där en börjans finns, finns alltid slut



nånstans där vilar men så är det alltid fina som du är

finns det ingen som kan hjälpa mig

likt ett timglas vänder det men lågorna tar i, finns inte kvar

finnt det ingen som kan hjälpa mig



se in i mina ögon och säg mig vad du ser

innuti jag gråter, och utanpå jag ler

kollar upp mot det blå, till en man, och jag ber

när den ena försvann börja den andra ske

man fick aldrig lugn och ro, alltid var det nån som starta

jag zutta mig bort för att sen komma tillbaka

till nåt jag inte sakna, till nåt jag vekrligen hata

knas och besvär, det med hjälp in från djävulen

lämna sår in i själen, lämna sår i min kropp

jag kommer ihåg igår, och ni gav mig inte nåt

inget stöd till en bror som, var i behov

vänskapen ställdes, ställdes på prov

och ni visa vart ni stog, och precis där ni vart

och tvi för den kärlek som ni sagt att vi haft

vad sa du under tiden med, slagen från en kraft

och kraften blev en erfarenhet, så jag säger tack



nånstans där vilar men så är det alltid fina som du är

finns det ingen som kan hjälpa mig

likt ett timglas vänder det men lågorna tar i, finns inte kvar

finnt det ingen som kan hjälpa mig



Yeah, jag måste lyckas 



ska jag va någon annan stans

allt jag ber om är en andra chans

för jag springer fast min kraft är slut

denna låga brinner aldrig ut



så ta tag i min hand och håll

spelar inte längre någon roll

kom hit lyssna och njut ,

denna låga brinner aldrig ut



Jag måste lyckas