[intro]

Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax

men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas



[vers1]

fick ett brev idag, väntat på det flera dar

öppnar det och kollar på den bilden, han jag ser är jag

nittonhundra nittio är året han kom till

jag tänkte inte komma hit men kände att det fanns nånting

som drog mig fram, genom tid, genom hat

genom svek, allt var knas, men ibland var det bra

framförallt så var jag, bara ett litet barn

som var överlycklig varje gång på min födelsedag

tog ett tag, att hitta dit jag ville komma

leta efter vägen varje kväll då när jag skulle somna

punkterar luften helt i väntan fördjäves

han som tryckte ner mig, bara känslarn för jäveln

jag är han som aldrig sagt ett ord tillbaka

jag är han som bara tatt emot och hatat

vänder mig om kastar blickar mot gatan

vänder mig om och hastigt blickar tillbaka



[refräng]

Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax

men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas

framtiden väntar på mig, måste skynda mig ikapp

väntar hela tiden, ifrån dan till nästa natt



[vers2]

Mina lungor andas luften dom behöver

Mina steg pekar mot norr, mitt huvud emot söder

min röst är låg, mina tankar hörs bättre

min tröst blir förlåt, medans andra håller käfften

varför jag? en levande epedemi

ganska snart, så gör jag skit av detta liv

dränkt i nostalgi, det som fanns det var bättre

min chans mådde bättre det som fanns hade sett mig

men jag sänker min röst

skänker en tröst, rakt mot himmelens bröst

känns som ett hat, när jag får nått tillbax

tar mig själv som ett barn, tar och tänker ett tag

vem är jag, kom tillbax, kom och ta mig bort nu

ge mig sömn, eller bara trolla bort mig

lägger tillbaka bilden i kuveret

tänder på, men alla dessa lågor saknar värme



[refräng]

Jag känner att jag kanske kommer att komma tillbax

men dom dagarna är borta liksom Tiden den är knas

framtiden väntar på mig, måste skynda mig ikapp

väntar hela tiden, ifrån dan till nästa natt