Jag stinker bortslösade timmar

Mina vänner luktar uppgivenhet  

Nere i centrum snackar de om bilar

Och fotboll och fyllor och dealar

Tippar och hoppas på att göra ett lyft,

och slippa vara där man egentligen är

Rulltrappan och hissen är det

enda som går uppåt här



Bland höghus och låghus och dårhus



I pensioghettot går de levande döda,

där ber de sin sista bön

Hoppas att kanske nångång till slut

det hittar en släkting hit ut

Och ungarnas skrik från gatan

är det enda tecknet på liv,

förutom gänget utanför tobaksaffären

som är fulla och drar runt i en bil



och allt är som vanligt hos de ensamma

Kärringar med matkassar från Metro

skyndar hem till spisen och barnen

TV'n står på, lyser upp det grå rummet,

hon undrar om hon långsamt blir galen

Hon tänker på hettan som fanns hos dem förr,

en orkan har blivit en bris

Han sätter på videon istället för mig,

hennes tårar fryser till is



Och allt är som vanligt hos de ensamma



Ungarnas skrik från ingentinggatan

är det enda som händer, på de hopplösas gränder

På söndag ska bilarna tvättas för satan



Så allt blir som vanligt hos de ensamma