Vackert sjunger den som längtar

Längtan skänker rösten ton 

Och var kan man bättre längta 

Än på järnvägens station

Läxor tunga är att lära

Tårar smärtar när dom fälls

Tåget tagit har min kära 

Och försvunnit på sin räls

Men jag tröstar mig med sången

Ty den skänker hjärtat tröst

Sen du reste är jag fången

Av min egen vackra röst



Vackert sjunker den som längtar 

Längtan hjälper sången ut

Men för oss som inte längtar

Blir det tröttande till slut

Du som fått all hans amore

Kom tillbaka hit med språng

Så vi slipper ha en dåre

Sjungande på vår perrong



Snälla som du som är hans kära

Sätt dig på ett tåg och kom

Hör hans sånger till din ära

Hur han plågar oss med dom



Vacker sjunger den som längtar

Alltid sjunger den som längtar

Det blir konst av allt han gör

Av hur tragiska dom är

Hela livet vill jag längta

Vi står också här och längtar

Jag vill längta tills jag dör

Men vi håller käft och ler



Snälla du som är min kära

Snälla du som är hans kära

Stanna borta länge än

Kom tillbaka i ett nu

Rösten slutar kanske bära

Så att rösten slutar bära

Om du kommer hit igen

Kom tillbaka snälla du



Glöm stationen glöm perrongen

Kom nu hit han måste stoppas

Glöm dom tåg som går till mig

Ingenting får hindra dig

Jag är mera kär i sången

Låt din kärlek börja knoppas

Än vad jag är kär i dig

Han är bara kär i sig