En ensam svan på stranden satt med huvet högt mot Kattegatt

En fisk han tog uti sin näbb, det var så lätt för det var ebb

Men fiken grät och sa som så: oh vackra svan låt mig få gå

Dessutom blir jag mera god när vinden vänt och det blir flod

Och svanen tog en lång funderare

Han tänkte på vad fisken sa

Men någon stor analyserare det kanske svanen inte va'

Så därför släppte han tillbaka den och ställde sig i position

Han hoppades på att få smaka den i godare version



En ensam svan på stranden stod

Han stod och väntade på flod

Han hade hört att fisken då var godare att smaka på



Och floden kom och fisken mä, men den var snabb som fiskar ä'

Den skrek: haha! till svanens näbb "Nu är det flod och inte ebb"



Och svanen gick iväg och betade vid kanten där han var mer van

Men aldrig mera fisk han letade för det är inget för en svan

Och även om en strand mousserade av fiskar när det blivit ebb så kom dom alla nonchalerade av svanen och hans näbb



En ensam svan jag en gång var och du var fisk så söt och rar

Jag tog dig upp uti min näbb, det var så lätt för det var ebb

Men du var ung och du var yr och ville ut på äventyr

Du sa så glatt: Ha tålamod! och du försvann sen blev det flod



Och där stod jag med lång, lång näbb för det blev aldrig mera ebb

Ja, där stod jag med lång, lång näbb för det blev aldrig, aldrig, aldrig mera ebb