mitt rop på, hjälp...



Ref. x2

jag ställer frågor som alla vägrar svara på 

jag får en karta, men inte vilken väg att gå 

Min själ vill iväg här ifrån 

En fånge länge nog, ska världen vara så? 



Vers1. 

mina känslor, vem skriver om sånt? smörja! 

har väntat i 21 år på att livet ska börja! 

Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog

En vilsen liten pojke som ligger och gråter blod 



förtvivlad, fastspänd i en depression 

jag vill av den här resan jag kunde ha bett min mor

hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs 

livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd 



det är kallt här, och förtvivlan bara växer 

vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter 

Gud, ett litet fel så det blev igen 

Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt 



Jag är glad utåt, men inåt ett uppror 

Står vid gränslandet och missar mitt upprop 

Fan! Var är ljuset? Vart är min livslust? 

Vill födas på nytt, men kommer ut missfött 



Ref. x2



Vers2. 

Jag måste börja lära mig att vårda sinnet 

Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner 

Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt 

Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt 



barnet som jag va till killen som jag blev

växte upp fort men aldrig mannen som blev hel

allt gick fel, jag ville starta om 

tog nya tag, men blev utslagen i första rond 



jag var ditt allt, du blev min främste vän 

Jag vet att jag har strulat, men mamma jag älskar dig

min uppväxt, jag klättrade över skyddstängslet 

mitt hem ett skyddnäste, och du min skyddsängel 



blev en utvald son som fick dela din närhet 

Du är som en ståtlig gudinna som hela min kärlek 

har aldrig varit orättvis, och fått mig att lida 

Du vet att jag är evigt tacksam över att du stått vid min sida



Ref. x2



Vers3. 

Tankarna flödar, när jag är själv om natten 

Angelika, för dig går jag genom eld och vatten 

ingen klyscha, det är bara som det är 

Det känns som om gud skröt när han skapa din själ 



Till hälften av vår släkt, varför blundade ni? 

Min syster blev den kvinnan, ni aldrig kunnat bli! 

Sen undrade ni att vi inte hörs längre 

En kniv i ryggen, vi behöver inte vara vänner 



hårt mot hårt, vi vet hur stål ska smidas 

Du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan 

Vi kom från en släkt, där lagen delades upp 

Ständig motgång, repriser spelade upp 



Vi vann den kampen och vandrade ända hit 

Det är ingen slump att du döptes till änglalik 



Ref. x2