Det finns en plats som kallas himlen

Men det finns ingen karta dit

Dom säger att han lever på minnen

För att nutiden är skit



Om jag säger att jag har vänner

Så säger du att jag gått på en nit

Och om jag vet precis hur jag känner

Då säger du att ingen lögn bär färgen vit



Allt känns så... Hopplöst!



Den här ensamheten tar kål på mig

För det var som om jag inte fanns

Det var som någon hade glömt bort mig

Eller flyttat någon annanstans



Och när jag äntligen stängt av strömmen

Då känner jag mig fri igen

Men oj, seså det brinner i drömmen

En sken starkare än solen



Allt känns så... Hopplöst!



Hur kommer det sig att jag är som snyggast

När ingen annan ser

Framför min badrumsspegel

Där jag patetiskt står och ler



Jag känner mig så... Hopplös!