Maria gÃÆ'Â¥r pÃÆ'Â¥ vÃÆ'¤gen

som leder ner till byn.

Hon sjunger och hon skrattar

ÃÆ'Â¥t lÃÆ'¤rkorna i skyn.

Hon e pÃÆ'Â¥ vÃÆ'¤g till torget

fÃÆ'¶r att sÃÆ'¤lja lite brÃÆ'¶d

och solen stiger varm och stor

och fÃÆ'¤rgar himlen rÃÆ'¶d.



DÃÆ'Â¥ mÃÆ'¶ter hon en herre

pÃÆ'Â¥en hÃÆ'¤st med yvig man.

Han sÃÆ'¤ger "Jag e kungens man

sÃÆ'Â¥ jag tar vad jag vill ha.

Och du e allt fÃÆ'¶r vacker

fÃÆ'¶r att inte ha nÃÆ'Â¥n man.

FÃÆ'¶jl med mig in i skogen

ska jag visa vad jag kan".



Hon tvingas ner i grÃÆ'¤set

och han tar pÃÆ'Â¥ hennes kropp.

Hon slingrar sig och ber honom

fÃÆ'¶r guds skull hÃÆ'Â¥lla upp.

Men riddarn bara skrattar

berusad av sin glÃÆ'¶d.

SÃÆ'Â¥ hon tar hans kniv och stÃÆ'¶ter till

Och riddaren e dÃÆ'¶d.



Dom fÃÆ'¤ngslade Maria.

Hon stenades fÃÆ'¶r drÃÆ'Â¥p.

Men minnet efter riddaren

blev firat varje ÃÆ'Â¥r.

Jag herrarna blir hjÃÆ'¤ltar

men folket det blir dÃÆ'¶mt.

och vi som ser hur allt gÃÆ'Â¥tt till

fÃÆ'Â¥r veta att vi drÃÆ'¶mt.