[Lyrics: Nattdal]


Ensam i mörkrets oändlighet

Fylld av ängslan och sorg

En vandring bort från livet

En vandring mot döden

Av höstens mörka ögon bevakad

Av månens ljus sedd

I bäckens svarta vatten avspeglad

I skogens dunkel fångad


Viljan att livet lämna

Att av döden omfamnas

I evighetens mörker bestå

Bestå


Utav vindens kyla plågad

Utav livet vaggad till förtvivlan

De sista andetagen

I uppgivenhetens famn


Bortom allt som kallas ljus

Bortom allt som kallas hopp

En ensam skugga svarta tårar fäller

Depression fäst vid hat

Inre demoner blir yttre ögon

Bevakandes i mörkrets evighet


På ändlösa stigar, klädda i mörker

Då de sista stegen inåt skogen tas

Då sömnen slutligen erövrar

Döden sitt slutliga grepp tar