[Lyrics: Nattdal]


Självdestruktivitetens gömda sal

Belägen i intet, fri från livslust

Där artärer splittras och blod flödar

En sal blott befintlig genom sorg och hat


Präglad av evigt lidande och evig vämjelse

Ständiga självmordstankar och evig ångest

Blodiga väggar och svarta fönster

Det finns bara tomhet att finna


En återvändsgränd liktydig allt annat

Ett ofärgängligt svävande mellan sorg och hat

En enorm känsla av meningslöshet

En förnimmelse om att livets förlisning är nära


Det går ej att rymma från denna tomhet

Då återfinns inget mer än ändlösa korridorer

Livet sjunker sakta ned i fördärvets hav

Ett bottenlöst hav av ångest