Nu våldtas mitt folk igen.

Oss dränka i blod vill dom.

Dom talar om friheten

med svarta handen bakom.

Dom skingrar allt folk som boss,

barn utan mor och far.

Dom tänker påtvinga oss 

korset som Jesus bar.



Än döljer dom all sin skam.

Dom döljer den bakom lag.

Men mordet ska bryta fram

och visa sitt rätta jag.

Och många tusen män

ska offra sitt liv för mord.

Och blodet ska strömma igen

och gödsla vår goda jord.



Jag vill ha ett riktigt liv

med mina barn och syskon

och rekonstruera våren

som ligger där och förblöder.

Mig skrämmer ni inte alls,

ni eländets herremän!

Beröva oss hoppets stjärna!

Den ska nog bli vår igen!



Blås, folkets vindar, blås!

Blås åter! och än en gång!

Ni spränger mitt hjärtas lås

och fyller min mun med sång.

Än sjunger han, er poet,

så länge min mun kan andas

och ända till evighet

hans aska med er ska blandas.