Långt nere i Pocunodalen

där blåser havsvind hela dan.

Där du ser regnbyar välsigna jorden

bor Angelita Hueneman.



Under en ek med sin gröna krona

bland hasselbuskar och astrakan

under en sky av vilda blommor

bor Angelita Hueneman.



Fem hundar har hon på vakt,

hon har en son, i kärlek fått!

Gården kring henne är hela världen.

Allting är enkelt och allting är gott.



Copihueblommans röda blomma

brinner i henne, ser du väl?

När ljuset faller genom fönstret

syr Angelita på sin själ.



Hennes hand dansar i tyget

som vore den en kolibri.

Hon syr blommor, hon syr blommor.

Känner du doften drar förbi?



På din duk, min Angelita,

rinner tårar och blod och svett.

Mitt folks händer, min Angelita,

finns där. Händer som ingen sett.



Efter tre månaders arbete

ropar din vävnad efter en kund

som en fågel ropar i buren:

Se på min duk en liten stund!



Under en ek med sin gröna krona

bland hasselbuskar och astrakan

under en sky av vilda blommor

bor Angelita Hueneman.