Sommaren var där och solen den sken

himlen var blå och vi drack folköl.

Du hade köpt dom fast du bara var sexton

vi låg där på rygg i solen och njöt.

Plötsligt så satte du dig upp och tittade bort

du sa ingenting det behövdes liksom inte.

Sen skrek du åt solen, att den var tokig

vi började skratta så tårarna flöt.

Du sa-



Om jag somnar som Svenson så lova att väck mig

jag lovade dig och du lovade mig.

Men redan då borde jag ha förstått

den dagen du somnade, då blir det för gott.



Ja du var också där, och jag minns dig än

du fick krona samma dag som jag.

Fast det var länge sen och historia

i den historian blev du kvar.



Kanske för mycket droger eller en krashad bil

så här i efterhand så gör det det samma.

Jag blev inte förvånad över din död

det som smärtade mig mest var att vi gled från varandra.

Dom kallade dig tokig, men jag tittar omkring mig

och om du var tokig vill jag inte va frisk.

O.K. inget helgon, men vem fan är det

du valde att leva med livet som risk.



INGEN PARAD, INGEN RÖD MATTA

INGA TAL PÅ DIN BEGRAVNING

MEN HÄR HAR DU EN SÅNG

BARA TILL DIG, BARA TILL DIG



INGEN PARAD...