Du får avfärda mig som tokig. Du får kalla mig imbecill. 

Tycka att jag är sopig och inte duger något till. 

Du får hävda att jag är en av dom som inte borde daltas med. 

Tycka att jag kunde stannat kvar i dom ensligas alee. 



När du svär över bilreparationen som kostade 3000 spänn, 

Lagt en tia till frälsningsmissionen för dom som mist både liv å lem. 

När du hjälpt tanten över gatan, för hon är ju trots allt din mor. 

Får du fortfarande önska mig till satan, eller drömma om ett mord. 



När du oroar dig för sonen, som denna vecka valt grönt hår. 

Han spelar konstig musik på grammofonen som du inte förstår dig på. 

När du ser honom som ett misslyckande som du måste ändra på, 

får du gärna ha mig som exempel på hur det kan gå.. 



För jag har inte några pengar. Min väg den har varit bred. 

Jag har sovit i många sängar. Och min själ den har vatt ur led. 

Men jag har någon som du inte har, som du aldrig kommer att få. 

En liten gnutta härlighet. Den kan du lita på. 

Och när jag tittar mig i spegeln, då vet jag vad jag ser. 

Det kallas för en människa. Varken mindre eller mer..



						     



						     Thanks to Rebecka