Brolle
Brolle - Balladen Om En Gammal Knarkare lyrics
Your rating:
In kom en gammal knarkare på Klara polisstation Hans skor var våta och hans ögon kalla Och när han skulle tala fick han inte fram en ton Så han kunde varken sjunga eller tjalla Vi la honom I en ensamcell, hans säng var våt av blod Så småningom gick han ut och in som barn I huset En vacker dag dök han plötsligt up med ett brev Och på brevet stod Jag offrar mina skor för det gröna ljuset Och alla började skratta åt vad som på brevet stod Och alla telefoner började ringa Och våran kommisarie han skrek I vredesmod Vi vill ha glada budskap, eller inga Men jag öppnade brevet och jag läste som så Hej bröder, lyssna nu till min historia En gång var jag en vacker prins och lycklig som få Min faders stolthet och min moders gloria En vacker dag emellertid, tog jag min första sil Då öppnades min ögon och jag skåda' Bland alla stackars jävlarna som åker I fil Och bor och dör och äter I en låda Så jag gav bort min arvodel till första bästa svin Som sprang iväg och köpte sig en fylla Och bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin Som jag hade I små kapslar på en hylla Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt Och jag blev hatad utav mina bröder Men jag gav väl fan I detta och jag gnolade en låt Där jag bodde I en svinkvart på söder Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst Mot Adams äpple och för fagra Eva Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst För jag var trött, och jag ville inte leva Här slutade brevet och intet öga torrt Och kommisarien röt, Nå för satan Släpp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort Så där låg snart vår knarkare på gatan Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren Låt alla era skenkänslor fara Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken Så därför skall han evinnerligen vara Man trodde ju att Gud fader, här I vår stad Ej skulle va' välkommen, trodde du ja Men femti gamla knarkare, som han, stod I en rad Och stampade och skrek Halleluja Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp Och lade det I en plastpåse med hans spruta Och sedan steg de sakta mot himmelen opp Och nu är klockan mycket, dags att sluta