Nu faller dagg och nu stiger sol

Men det kan du inte höra

Du ligger utan blus och kjol

Med läpparna mot mitt öra



Tala nu allvar, ber du bestämt

Du skrattar visor och sjunger skämt

Du kan men vill inte göra

En sång om lyckan, den sköra



Nu stiger sol och nu faller dagg

För fattigt folk och för rika

Men lyckan har en förgiftad tagg

Som man bör noga undvika



Hon stannar gärna i några dar

Men när du vill hålla henne kvar

Blir hennes ögon iskalla

Och du blir bitter som galla



Nu faller daggen förutan ljud

Och gräs och blader blir våta

Och varje morgon står solen brud

Fast inga brudpsalmer låta



Ann-Katarin, du skall veta att

Det finns en lycka som dör av skratt

Men den vill smekas om natten

Och den är stilla som vatten



Stig upp ur sängen, Ann-Katarin

Och lyssna på något viktigt

Det finns ett särskilt slags ädelt vin

Som man bör njuta försiktigt



För om man dricker det utan sans

Förlorar det sin forna glans

Och du får kvar en tom flaska

Och bittra tårar och aska