In kom en gammal knarkare på Klara polisstation

Hans skor var våta och hans ögon kalla

Och när han skulle tala fick han inte fram en ton

Så han kunde varken sjunga eller tjalla



Vi la honom i en ensamcell, hans säng var våt av blod

Så småningom gick han ut och in som barn i huset

En vacker dag dök han plötsligt up med ett brev

Och på brevet stod

Jag offrar mina skor för det gröna ljuset



Och alla började skratta åt vad som på brevet stod

Och alla telefoner började ringa

Och våran kommisarie han skrek i vredesmod

Vi vill ha glada budskap, eller inga



Men jag öppnade brevet och jag läste som så

Hej bröder, lyssna nu till min historia

En gång var jag en vacker prins och lycklig som få

Min faders stolthet och min moders gloria



En vacker dag emellertid, tog jag min första sil

Då öppnades min ögon och jag skåda'

Bland alla stackars jävlarna som åker i fil

Och bor och dör och äter i en låda



Så jag gav bort min arvodel till första bästa svin

Som sprang iväg och köpte sig en fylla

Och bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin

Som jag hade i små kapslar på en hylla



Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt

Och jag blev hatad utav mina bröder

Men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt

Där jag bodde i en svinkvart på söder



Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst

Mot Adams äpple och för fagra Eva

Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst

För jag var trött, och jag ville inte leva



Här slutade brevet och intet öga torrt

Och kommisarien röt, Nå för satan

Släpp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort

Så där låg snart vår knarkare på gatan



Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren

Låt alla era skenkänslor fara

Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken

Så därför skall han evinnerligen vara



Man trodde ju att Gud fader, här i vår stad

Ej skulle va' välkommen, trodde du ja

Men femti gamla knarkare, som han, stod i en rad

Och stampade och skrek Halleluja



Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp

Och lade det i en plastpåse med hans spruta

Och sedan steg de sakta mot himmelen opp

Och nu är klockan mycket, dags att sluta