Jag reste med ett tåg någonstans;
Vägen var lång, och innan vi kom fram
Så föll jag I sömn och drömde en dröm
Om tider och vänner jag trodde jag glömt

Jag kom till min första lägenhet
Där luften var unken och klibbig och het
Där stank gamla mattor, där stank stearin;
Men lukten var helig, för lukten var min

Jag satt runt ett bord, täckt av flaskor och glas
Med alla dom andra I mitt blodsbrödralag
Det var vännerna jag älskade, dom enda jag haft
Som gett mig visioner och oskuldsfull kraft

Därute var Världen självisk och ful
Men moralen var hög runt vårt flämtande ljus;
En framgång för någon var allas triumf
Och ingen stod ensam I motgångens stund

Vi var en för alla, vi var alla för en;
Och vår tanke var enkel och självklar och ren;
Vi svor att bekämpa det vi visste var fel;
För vi anade inget om framtidens spel

Vi talade som om tiden står still
Som om livet beter sej precis som man vill
Som om Kosmos får plats I ett ungkarlsrum
Som om Världen är bordet om bordet är runt

Men tiden förändras och bröder med den
Och vi reste ju trots allt mot framtiden
Men vi lovade att strida på var sina håll;
Fast chansen att lyckas var mindre än noll

En del har försvunnit, en del har jag glömt;
En del har jag träffat, en del har jag fördömt
En del lär förneka att dom varit min vän;
Dom ger jag min kärlek, för dom behöver den än

Jag önskar, jag önskar, jag önskar ibland
Att jag åter kunde knyta ett blodsbrödraband
En dryg million mitt på bordet, min vän
Det skulle jag betala för att få göra det igen!