Vi sniffar inte thinner för att rensa näsorna 

Och vi slukar inte valium för att dom smakar bra 

Och vi skjuter inga mackor för att testa silarna 

Och vi dricker inte brännvin för att rena ådrorna 

För vi väljer inte skräcken för att mista våra jobb 

Eller rädslan för att tvingas bort från där vi vuxit upp 

Eller ångesten som kramar när man lever i betong 

Och får gå och räkna timmar för att dagen är så lång 



Och vi väljer inte självmant att från vaggan till vår grav 

bli hetsade i lönsamhetens namn mot nya krav 

Om framgång lyx och rikedom om skönhet makt och egendom 

Och att ändå inte droga bort vår otillräcklighet 



Ja dom vill att vi ska va som åsnorna som drar sig fram 

och släper vagnen för att nå en morot i ett band 

För när kärleken till döda ting blir större än till liv 

får också själva tryggheten ett stegrat överpris 



Så en del missbrukar männsikor som andra alkohol 

Men människodrinkarn känner ingen gräns för vad han tål 

Och ändå har han mage nog att skrika högt i skyn 

när han ser hur offren för hans missbruk sjunker ner i dyn