Kom kättare, kom syndare, med svagheter och fel, 

men som ändå vågar stå för vad ni är. 

Jag biktar mej för er i natt, jag söker mej till er. 

Jag vill alltid våga säga vad jag ser. 

Jag är en man med brister men jag söker sanningen. 

Och det är mer än man kan säg om hycklarna. 

Så när bomberna faller över Palestinas barn, 

i tältlägren i södra Libanon, 

då står jag mitt i kyrkan och frågar hycklarna 

vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång. 



Kom säg mej nå't om skökorna som alla trampar ner, 

men som bara tar betalt för vad dom ger. 

Och vad tycks om moralisterna som skräpper med sin dygd, 

och själva lägger sej för ställning och manèr? 

Skall slinkan gå med näsan i backen i sin skam? 

Det finns ju värre slampor än hon känner till. 

Ja, en förfinad socitetsmadame är ett kostsamt värmekrus 

för hon förväntar sej ett drönarliv i lyx. 

Och när glöden har falnat, och basarerna tar vid, 

får försörjarn gå till horan för en kyss. 



Kom se på journalisterna, på samhällsgisslarna; 

Många av dom plottrar bort sin möjlighet. 

Ja, vad får jag för pultronerna som fläckar spalterna 

med byskvaller och annan harmlöshet? 

Vars enda ambitioner är en byline och en lön 

och ett stambord där Det Vackra Folket finns 

medan andra bryter ryggen i jakt på sanningar 

som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion. 

Ja, till dom sista vill jag säga, innan tystnaden tar vid: 

Vi behöver folk som fattar sin mission! 



Kom se dom gamla vännerna som börjat tackla av 

inför tidens tjat om "opolitiskhet" 

Ja, det är möjligt det är inne nu med kramvänliga ord, 

med mjukisar och "objektivitet" 

Men hur skall en sleten gruvarbetare satsa på "livskvalitet"? 

Hur skall en ensam mor "förverkliga sej själv"? 

Nej, politik är inget mode, ingen "ball och trendig grej" 

För dom flesta är det en livsnödvändighet. 

Och dom fjantar som kan unna sej att "satsa på sej själv" 

dem ger väl fan i resten av vår mänsklighet! 



Kom ni som ockuperar fabriker och kontor 

när dom sliter själva brödet ur er hand. 

Och kom ni som vågar fjättra er längs järnvägsrälsarna, 

för att stoppa Homoslyrbesprutarna. 

Kom ni som demonstrerar för nedrustning och fred. 

Kom ni som slåss för daghemsplatserna. 

Och kom ni som orkar kämpa för dom som ska ta vid 

i en tid då man är rädd att skaffa barn. 

Ja, till er vill jag säga: 

Denne sången är till er! 

För ni är dom enda hjältarna vi har!