Polisman Duncan Brady kunde inte komma ihåg

Om han började i kåren -70 eller -72

Det kändes som om åren hade börjat flyta ihop

Och det var längese'n han tyckte att han fick nå't vettigt gjort

Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv:

"Jag borde slutat för längese'n"



Tju'fem år på Manhatten, först till fots och se'n i bil

Var som en ändlös vandring i en tunna full med skit

Han kände inte längre någon glädje i sitt jobb

För hur polisen än försökte så gick brottsligheten opp

Han stanna' sin patrullbil och tänkte för sej själv:

"Vi har förlorat för längese'n"



Polisman Duncan Brady tog en kaffe på det fik

Där han fikat varje kväll i tjänst i drygt halva sitt liv

Han segla' mot negressen bakom disken, där hon stod

Och sköljde glas och koppar som hon alltid hade gjort

Han tänkte: "Hon har aldrig nån'sin haft en ledig kväll;

Hon borde slutat för längese'n" 



Han titta' ut mot gatan, och den drägg som levde där

Hit vallfärdade dom som måste stilla nå't begär

Det stod langare och hallickar och horor överallt

Och i rännstenen låg alkisar och trashankar som svalt

Han tänkte: "42:a Gatan är ett jävla träsk

Dom borde sprängt den för längese'n"



Duncan Brady hade hustru och en son på nitton år

Hans fru hade en älskare som hon träffa' då och då

Men der rörde inte Brady, han var less på kärringen

För hon tjatade från det hon vakna' upp på morgonen

Han skakade på huvudet och viska' för sej själv:

"Jag borde skilt mej för längese'n"



För Brady var hans ende som en främling i hans liv

Så blir det när man inte hinner ge sin unge tid

Om den ene går till jobbet när den andre går i säng

Så ser man först i efterhand hur tiden far iväg

Han knäppte uniformsjackan och sucka' för sej själv:

"Han gled ifrån mej för längese'n"



Duncan Brady reste sej försiktigt för sin onda rygg

Och knalla' in på muggen för att lätta på sitt tryck

Men just som han var färdig så hörde han ett skrik

Från baren, och ett ljud som om nå'n krossade porslin

Han lösgjorde revolvern och väste för sej själv:

"Här borde hänt nå't för längese'n"



I baren stod två ynglingar i mask och grova skor;

På golvet kröp negressen runt i pölar av sitt blod

Den längre utav rånarna fick syn på Brady först

Så han höjde sin pistol och siktade mot snutens bröst

Men Brady sköt direkt, och sedan sköt han om igen;

Han hade lärt sej för lenge se'n



När ambulanserna kom fram till fiket var allting försent;

Två vita unga män och en negress fanns inte mer

Och snart var baren fylld av journalister och polis

Men Brady ville inte säja nå't om tragedin

Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv;

"Jag borde slutat för längese'n"



För vad ingen annan visste var att Bradys egen grabb

Var en av dom som dödes bakom rånarmaskerna

Han såg det när man hade dragit av dom huvorna

Och befälet fråga' Brady om han kände mördarna

Då nickade han sorgset mot den ene ynglingen:

"Han var en jag kände för längese'n"