Nils-Bertil, han lärde sig allt av sin far

Han lärde sig att TV:n var allt för en karl

Han satt där och tittade från sex till tolv

Han satt där så ensam på sitt dammiga golv



Han lärde sig döda, han lärde sig be

Han lärde sig älska, "Vad är det med det?"

Han såg hur dom rika vältrade i bröd

Medan Afrikas folk svalt i nöd



Han blev så passiv mot allt omkring

Hans TV var det enda som betydde någonting

HANs känslor blev kalla, han tittade på allt

Ja, Även nazismen tyckte han va ballt



JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR



Efter 40 år var Nils-Bertil nu stor

Nu var han utan både far och mor

Han satt framför TV:n vareviga kväll

Han satt där för att slippa sin frus jävla gnäll



Nils-Bertil blev gammal, han led ej någon nöd

Han kände ingen sorg fast hans fru nu var död

TV:n sa "plopp", det var proppen som gick

Förlamad satt Nils-Bertil med en iskall blick



Nu ligger han på kyrkogården två meter ner

Och TV:n har han med sig, dom skiljs aldrig mer

Istället för en gravsten, har han en antenn

På den står det ristat: "TV:n var min enda vän"



JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR

JA, TV:N ÄR ALLT SOM HAN HAR ÅÅÅÅÅHÅ