Jag har stått här på hustakets kant och sett ner

Jag har stått här i en timme eller mer

Ja människorna där nere dom blir fler och fler

Dom djävlarna står där och ler



Små menlösa dockor det är vad dom är

Nöjda med livet - vi lever här

Dom lärde sig att krypa, dom lärde sig att gå

Dom lärde sig aldrig & förstå



Men nej, nej, nej

Dom får aldrig mej



När jag var liten då var allt så bra

Fick lära mig hur allt skulle va

Fick lära mig dom regler som samhället byggde på

Det kunde dom aldrig förstå



En trotsig liten skit det var så dom sa

Slicka dom i röven det gjorde aldrig jag

Jag står här på hustakets kant och ser ner

Kommer ej att sakna det jag ser



Men nej, nej, nej

Dom får aldrig mej



Så länge det finns liv finns det hopp

Det va så dom sa

Det sista hopp jag har

Blir det sista hopp jag tar



Men nej, nej, nej

Dom får aldrig mej