Jag står här och tänker på den tid som var

Då luften och havet och himlen var klar

Då människor och växter och ett annat liv...

Fanns kvar...



Men nu har maktkampens krig

Och bomberna gjort sitt

Nu har det vi alla

Alla fruktat hänt

Sönderslitna lik

Berättar vad som var

Jag hör ett dunkelt rop

Du är ensam kvar...



Jag ser på mina döda

på mina döda vänner

Jag har mördat fler än jag nånsin känner

Överallt runt mig döda lik jag ser

Ingen av dem längre ser aldrig mer

Aldrig mer... Aldrig mer...