Två, när två floder flyter samman och blir en.

Deras vatten blandas skälvande ihop

och de strömmar lyckligt ut mot havets salt

bara solen får se på.

Två, såsom fåglarna som flyger över skyn,

ifrån andra sidan jorden till vår sjö,

trötta flyktingar som stilla glider ner

mjukt och varsamt i vår vik.



Två, som två vilsna barn som plötsligt blivit kära

och vill gömma sig från storstadens panik

för att fånga lite längtan, hopp och tröst

söker värmen hos varann.



Varför då? 

Lägga dag till dag av strider till vårt liv?

Nu när inget längre finns som ditt och mitt.

För tillsammans, ja tillsammans finns vi till.

Nu när bussen nästan är framme, ser du havet?

Vi ska sova under stjärnorna inatt

och i gryningen får solen se, se oss två tillsammans.



Två, två är barnen där som leker på en strand

fångar krabbor som de lägger i en hatt

medan himlen sakta färgas heligt blå

de är två, också två.



Två.



(Music: Roberto Cocciante Swedish lyrics: Susanne Rangstedt)