När de är match

då bär jag aik-emblemet närmast hjärtat. 

Ett lag att dö och strida för

det har jag alltid känt att det är värt att

som sist när vi rök ihop med supportrar till det andra laget

några sprang, men jag stod kvar och 



stod upp för gnaget.



Sen blev det rättegång och jag kom klädd i det finaste jag ägde

Min matchtröja såklart för jag visste hur tungt bevisen vägde

En åklagare sa: det var ju du som slog det första slaget

Jag svarade: än sen, 



jag stod upp för gnaget, 



men då brast han ut att skulden helt var min

han skrek att jag, ja, jag borde spärras in

han kallade mig för huligan.

En ligist, en skam för hela stan

men jag stod där stolt och tog emot och 



stod upp för gnaget!



Nu har jag kommit ut, efter att ha avtjänat en månad

Jag tänker att vår tid här på jorden är blott lånad

Så säg mig den som vet, vad gör man här överhuvudtaget?

Om den tillslut blir dömd som 



står upp för Gnaget.



För vad är det värt, om det man hållit kärt

ska dras i dyn, inför allmänheten syn

men om då en gång när minnen blott finns kvar

och frågor växt där finns ett givet svar

Vem var denne man?

Vad gjorde han?

Han stod upp för Gnaget!

Ja, jag stod upp för gnaget...